Jakisiñkama Bolivia!

Detta inlägg är det sista i vår resa runt La Paz med omnejd. Klockan 05.00 väntar taxin på att ta oss till flygplatsen i El Alto.

Ska man sammanfatta resan finns det ett antal nyckelord som passar väl med La Paz – branta backar, brännhet sol och hög altitud, potatis är värd sitt guld, gästvänliga lärarkollegor och duktiga studenter.

Guldet som blev till potatis

Nu väntar en längre resa som tar oss till vårt kära hemland först på fredag förmiddag.

Home sweet home

There’s a ship lies rigged and ready in the harbor
Tomorrow for old “Sweden” she sails
Far away from your land of endless sunshine
To my land full of rainy skies and gales
And I shall be aboard that ship tomorrow
Though my heart is full of tears at this farewell

Hasta la vista

Ulf och Micke

 

Sista kvällen med gänget

Idag är det sista dagen på vår vistelse här i La Paz. Dagen avslutas med en middag hos vår käre värd och tolk Jorge Terán och hans familj. Man har förvarnat oss att det ska bli en speciell middag med lokala rätter som vi ska få testa. Här gissar jag att vi kommer att få smaka på friterad lama och andra godbitar. Micke och jag är lite oroliga inför denna middag som sker endast 8 timmar innan vi åker ut till flygplatsen i El Alto. Vi har under hela vår tid här i La Paz varit mycket försiktiga med vad vi äter och klarat oss helt oskadda från diverse krämpor.

Dock behövde vi inte vara oroliga, vi fick en mycket smakrik men internationell måltid som inleddes med en grönsakssoppa toppad med mycket smala pommes stripes. Därefter fick vi lasagne som avslutades med en variant av crème caramel.

Under besöket blev det en hel del överlämningar av presenter. Vi fick bl a en t-shirt från det sydamerikanska mästerskapet i programmering. Han hade precis fått veta att han och hans elever skulle representera Bolivia i VM i programmering som skulle gå av stapeln i Marocko, maj 2015. Dessutom fick vi en påse kaffebönor som han tyckte vi skulle lägga i kaffemaskinen på jobbet. Men, jag och Micke tyckte att påsen är så liten och kaffet så exklusivt att vi nog kommer att vara mycket restriktiva när det gäller att bjuda på detta kaffe. (Har också fått med mig massor med choklad till Carljohn med familj)

Bolivia, mycket mer än Inkas

Under den sista dagen besöker vi det arkeologiska museet i La Paz, där vi får studera de förhistoriska folken i denna del av världen. De flesta kanske förknippar området med Inkas, men de har en mycket kort vistelse i landet, dvs mellan 1470-1530. Skålar från inkaperioden

Då är faktiskt Tinuwakiperioden, dvs 400 före kristus – 1100-talet, intressantare om man vill se lite annorlunda design av vaser och krukor.

Fynd från ön Pariti vid södra Titicacasjön

Puman som skyddsvakt

Fynd från låglandet, dvs i Amazonasregionen

 

Skrivhjälp

Behöver du hjälp med din ansökan eller vill klaga på något hos någon offentlig myndighet? Då finns det personer som står med skrivmaskinen i högsta hugg för att hjälpa dig. Dessa personer sitter utanför viceministeriet och stadshuset i La Paz.

Skrivhjälp

Som ni kan se har de ett “riktigt” kontor med skrivbord en plaststol för dig i väntan på att dokumentet skrivs.

Kaffet i Bolivia

Carljohan Orre på informatik känner säkert till kaffet här i La Paz, men alla andra har kanske en vag uppfattning om detta ämne. Kaffet är mycket gott om man gillar stark kaffe och oftast blandas den ut med varm mjölk.

Många familjer verkar också göra sitt eget kaffe. Man köper eller plockar kaffebönor om man råkar ha sådana tillgängliga i trädgården. Man tar helt enkelt ett par nävar kaffebönor och rostar i stekpannan. Man gör inga storkok med ett halvt kilo eller 1 kilo kaffe.

Kaffe på tork högst upp i huset

Man torkar bönan i en solig miljö, oftast högst upp i huset där man har många fönster. Att rosta bönorna  tar ca 8-10 minuter i en stekpanna.  I denna process blir bönan först grön, därefter brunaktig och avslutningsvis glansigt bruna. Man kan tillsätta socker för att göra kaffet mildare och det verkar många göra i denna stad. Varför jag skriver just detta är att jag måste komma ihåg receptet eftersom jag fått kaffebönor som jag ska rosta hemma i Sverige.

Det är i detta sammanhang som det blir lite märkligt att se lokalbefolkningen använda pulverkaffe när de är på restaurang. Vi har vid flertal tillfällen sett när personer från ministeriet kommer till hotellets restaurang med sina familjer och köper varmt vatten och plockar upp jättestora pulverburkar. Ungarna får äta av dessertbuffén som består av tårtor av olika slag, jelly, kakor, fruktsallader, glass m m, medan föräldrarna dricker pulverkaffe. (Hur vet vi att de tillhör ministeriet då? De är de enda personerna som har tillstånd att ha blåljus på biltaket)

Själva är vi lite avundsjuka på denna efterrättsbuffé som vi aldrig vågat äta. De gräddfyllda bakelserna har vi endast beundrat med ögat. Vi har bedömt att om vi äter dessa läckerheter är risken stor att vi får prassla i våra godispåsar på rummet och ta en rejäl Dimorkur.

Biltillbehör som julklapp?

Ett måste i La Paz om man har bil är ett tillbehör som jag tror de flesta svenskar saknar i sina bilar. Varför inte bjuda på en sådan som julklapp till alla bilägare?

En pimpad taxibil

Alla bilar, oavsett om det är en buss, taxibil eller en privat bil har ett specialdesignat skydd över instrumentpanelen. Solen är så stark även då temperaturen endast är på 10-15 grader att de måste skydda instrumentpanelen. Har man inte sådana skydd som i bilden ovan kommer panelen bara på en vecka att börja spricka. Detsamma gäller lacken – solen påverkar starkt hur färgen kommer att se ut efter någon månad i solen.

Är man inte intresserad av panelskydd kan  olika belysningar vara ett alternativ som dessa taxi- och minibussägare älskar. Här finns alla varianter – t om blått halvljus som blinkar i takt med musiken.

 

Bolivianerna älskar festivaler

Här i La Paz och särskilt vid torget utanför UMSA firar man alltid någon händelse. Våra lärarkollegor från UMSA, säger själva att stadsborna älskar festivaler. Under dessa dagar bjuds det på sång, musik och dans. Många gånger har de marknadsstånd där de också bjuder på det som är temat för dagen.

Festival där olika regioner visar upp sig

Festival med temat vatten

Ytterligare festival

Tekkenkonvent

För min son och alla andra dataspelsälskare kan jag meddela att det har varit en internationell Tekkenkonvent här i hotellet. Detta har naturligtvis påverkat vår egen bandbredd på rummet men vad gör man när olika nationella lag tävlar i dataspel.

Det Chilenska Tekkenlandslaget

Vi har under helgen sett det bolivianska, chilenska och peruanska tekkenlandslaget.

Offerlamm

Ett av de lite märkligare upplevelserna i Bolivia är när man går förbi vissa marknadsplatser där man alltid hittar torkade lamafoster.

Torkade lamadjur

Enligt vad vi fått veta används dessa djur som offergåva. Man köper speciella produkter i samma butik som används för att tända eld på dessa torkade djur och på så sätt offra till någon/något.

 

 

Jesu väg till Golgata

Avslutningen på vårt besök i Copacabana är en pilgrimsvandring till Cerro Calvario, som är på nästan 4 000 meters höjd. Det är en konstruktion som man här gjorde på slutet av 40-talet för att ytterligare förstärka det religiösa centrum som denna plats är. Det finns personer som vandrar t o m från La Paz som är drygt 15 mil från Calvario.

Cerro Calvario

Guillermo håller ett raskt tempo på vårt besök så vid 14-tiden påbörjar vi vår plågosamma väg upp till toppen. Den första stigningen är mycket brant men består till stor del av trappor de första 600-700 meterna. Vi får naturliga pauser i och med att man har de 14 stationerna som är till för bön, men här är det vätskekontroll som gäller. Jag tror att vi hinner dricka minst 1 liter vatten på väg upp till toppen. Solen är verkligen i zenit och stor del av vandringen sker i nästan 30 grader värme.

Början på vår vandring

När vi kommer upp till första platån får vi äntligen brisen från sjön som svalkar oss. Och det kommer vi att behöva eftersom den sista halvkilometern (känns som flera kilometer) är mycket brant. Det är egentligen endast klippavsatser och ojämna trappsteg som gäller och det blir mera bergsklättring än vandring. Sista biten går i serpentingång uppför berget, där vi får vila efter varje kurva pga av altituden. Avundsjukt tittar vi på de äldre damerna i långkjol som genar uppför ännu brantare stigning för att tjäna höjdmeter.

Efter ca 40 minuter (vet inte egentligen hur länge vi har hållit på men tiden liksom försvann i hettan) når vi toppen. De sista stegen upp mot korset skapar ett märkligt ljussken i motljuset som får en att tänka på en religiös uppenbarelse.

Äntligen uppe

På toppen får man en fantastisk utsikt över Titicacasjön och omgivningen. Berget ligger längst ut på en udde så man har sjön på båda sidor av berget. Det finns inte enbart ett kors häruppe utan kolonner av olika helgon radas upp på hela berget.

Uppe på bergets topp

Det är en hel del försäljning här uppe, ljus olika amuletter men också barnleksaker (?). Man kan också köpa dricka, öl och annat tilltugg här uppe. När vi är här kommer två unga präster från basilikan som passat på att ta vandringen upp till toppen. Glädjande ser vi att de är lika plågsamt trötta som vi.

Vandrare som tänder ljus i klippan

Innan vi tar vägen tillbaka passar vi på att titta på utsikten en sista gång.

Fantastisk vy över stan

Gissa om vi hade god natts sömn efter denna vandring….