Idag fick vi följa med och delta på uppsatsseminarierna där studenterna presenterade sina examensarbeten. I förväg har studenten publicerat en pappersversion av uppsatsen och den är här i bokform

.Exempel på en uppsats som går upp på seminariet

Själva seminariet är en formell tillställning där studenten riktar sin blick till en bedömargrupp bestående av tre lärare. Mötesordföranden i dag var prefekten på institutionen som introducerade till examensarbetet och presenterade studenten.

Bedömargruppen och studenten in action

Därefter hade studenten ca 40 minuter på sig att presentera sitt arbete. I huvudsak gjorde studenten en presentation av sitt resultat (även om forskningsfråga, syfte och metod behandlades). Alla som gick upp med sitt examensarbete hade också konstruerat ett informationssystem som dessutom implementerats i praktiken hos en externa aktör. Exempel på system som designats och implementerats av studenterna var ett patientjournalsystem för ett sjukhus i El Alto och ett administrativt system för HR-enheten i en offentlig organisation. Alla studenter använde sig av en powerpointpresentation samt en videofilm som visade hur programmet fungerade i praktiken. Orsaken till videofilmen är nog att det pga nätuppkoppling är svårt att köra live.

När studenten hade gjort sin presentation, övergick processen till frågor och diskussioner. Dessa kom främst från de lärare som ingår i bedömarkommittén som ställer frågor både om själva uppsatsen och applikationen. Efter att dessa har ställt frågorna går ordet över till publiken som får ställa frågor. I detta sammanhang var det inga som hade frågor även om jag hade en del frågor rörande Extrem Programming och Scrum. När utfrågningen var avslutad fick studenten avlägsna sig från rummet och processen om betygssättning påbörjades. Överläggningen var här egentligen en formsak då alla redan har läst examensarbetet och bara ville utvärdera den muntliga presentationen. En del i bedömningen är bl a att de faktiskt även värderar applikationen som studenten producerat. Värderingen bygger här inte på själva programkonstruktionen, utan på att en av lärarna i bedömargruppen besöker den externa organisationen och intervjuar dem om deras uppfattning och användning av applikationen. Under tiden som betygssättningen gjordes bjöds vi på kaffe och kakor. Kakorna var lite annorlunda i bemärkelsen att de var gjorda som figurer.

Kaffebrödet som till stor del var smördeg

När betygsnämnden hade klargjort sitt betyg kallades studenten in till salen. Mötesordföranden redovisar betyget och anger bedömargruppens motivering och lämnar sedan över ett diplom som studenten tar emot.

Mötesordföranden som anger betyget

Hela sessionen avslutas med att studenten håller ett avslutningstal där han tackar sina handledare och betygsnämnden. Som ni kanske kan se är proceduren väldigt lik en disputation där doktoranden lägger fram sin avhandling. Hela proceduren är mycket formell, även om det efteråt finns en kärvänlig relation mellan bedömargruppen och studenten. Det betyg som studenten får är inte som i Sverige den 3-gradiga betygsskalan eller ECTS-skalan. Här i La Paz är betyget 1-100 där gränsen för godkänd är 65.

Avslutningsvis måste man också säga att med tanke på studenternas produktivitet är en kandiatuppsats här ca 1 år, ett halvår för att bygga ett informationssystem och ett halvår för att skriva uppsatsen. En kandidat är också här betydligt längre än i Europa vilket innebär 5 år. Man håller på att förändra utbildningssystem så att kandidaten blir 4 år och master 2 år, men är i nuläget bara på planeringsstadiet.