Author: Frida

OK, en lista på 12 saker att göra i HK. Vardagstjat i fyrkantsformat, liksom. HERE WE GO:

1, Bli så van vid värme att 29 grader känns som värsta svala havsbrisen.

2, Kika ut genom ditt rumsfönster, se detta, och enbart vilja slänga ut din roomie genom fönstret istället för att njuuuuuuta av utsikten (OBS! EJ rekommenderat. Alls.)

3, Köpa frukt med massivt kilopris. 

4, Engagera sig i exotisk donkenupplevelse med påsskakningar och sjögräspommes. 

5, Investera i världsomvälvande teknik. 

6, Vara student vid ett av världens 100 bästa universitet. 

7, Grilla mat i strategiskt placerad grill i bordet och missta matolja för te. 

8, Slåss om nudelpaket inför ett styck tyfon som sedan inte behagar dyka upp. 

9, Spontankratta märklig hustaksgräsmatta iförd sombrero. 

10, Leva ut diverse utklädnadsfantasier. På campus. På en vardag. Bara sådär.

11, Ta kort på graffiti och bli utskälld efter noter av kantonesisk tantelanta. 

12, Färga håret. Eller vilken kroppsdel du vill. Eller bära peruk. Eller prata högt för dig själv. Bahhh embracea ditt inre weirdo för folk kommer tycka om dig ändå. Förhoppningsvis.

Sedan kan man ju anta att det finns en himla massa andra saker att göra i HK också, och antar man det så kan jag ju säga att man antar rätt. Så. Slut på antaganden. Och denna bildkavalkad.

HEJDÅ.

Femton timmar inklämd i en flygande plåtlåda och så passkontroll och allmän panik och förvirring och jetlag och hotellboende och inflyttning på universitetet och avsaknad av roomie och så spolar vi lite till och så har det helt plötsligt gått tre veckor och man undrar vart tiden tog vägen.

Och ungefär där är jag nu. Det finns så himla mycket att berätta om den här staden, men en sak är säker: Det är värt det. Jag lovar.

Allt trassel och allt pappersarbete bara rinner ut i sanden och känns så obetydligt när man sitter på översta våningen på en spårvagn med en kall öl i handen, och åker genom hela staden för mindre än tre kronor. Eller när ens fotolärare tar med en av världens ledande arkitekturfotografer med namn som Louis Vuitton, Chanel, Dior, Versace och Gucci i ryggen för att gästföreläsa. Eller när man befinner sig på trettonde våningen i tvättstugan och ser himlen skifta färg bakom skyskraporna i ett konstant blinkande Hongkong.

Hej, Hallå, Néih hóu osv.

Det här blir det första inlägget för min del, och det första inlägget skrivet av någon av oss som ska på utbytesstudier i år. Har inga som helst planer att dra någon ingående presentation med allt ifrån födelseort till favortitfärg. Så: Hej, Frida heter jag. Jag går andra året på Digital Medieproduktion och är den tvivelaktiga skogshuggarhipstern med krampaktigt grepp om informationsmappen på bilden för denna blogg. I höst åker jag till Hongkong som utbytesstudent för att studera på City University of Hongkong i cirka fyra månader. Om klockor inte börjar ringa likt vardagsrummet hos en galen urmakare i Alperna vid tolvslaget när ”Hongkong” nämns, kommer här lite totalstulen information från källan till kunskap och allmänbildningens ständiga förkämpe, wikipedia:

”Hongkong (kantonesiska: 香港 Hēunggóng; mandarin: 香港 Xiānggǎng; engelska: Hong Kong) är en särskild administrativ region (SAR) i södra Kina, söder om provinsen Guangdong. Hongkong har en marknadsekonomi som är uppbyggd kring internationell handel och är idag ett av världens ledande finansiella centra.

Hongkong var en brittisk besittning från 1842 till 1997 och är idag tillsammans med Macao en av två särskilda administrativa regioner i Kina. Under policyn “Ett land, två system” har Hongkong tillåtits behålla sitt eget ekonomiska och politiska system, därför kan man inte säga att Hongkong tillhör “det riktiga Kina”. Återföreningen med Kina har fungerat bra, även om vissa spänningar råder beträffande hur mycket av ett demokratiskt system som ska råda i Hongkong.”

Så. Då var det avklarat. Utöver detta har Hongkong ca 7 miljoner invånare, på en yta något mindre än Öland, där enbart 25% är urbaniserat. Således: utrymme kostar. Mycket. Riktigt fasansfullt jävla asmycket.

Med någon form av skräckblandad förtjusning lämnade jag för några dagar sedan in min ansökan till City University of Hongkong, mer konkret så tryckte jag på ”send application”-knappen. *Schwoosch*, sa det och sedan susade hela min höst iväg med ett knapptryck och landade i händerna på någon (förmodligen) kostymklädd välorganiserad människa cirka 800 mil (om man ska lita blint på fågelvägs-avståndsräknare på internet) härifrån . Där ska min ansökan ligga och bara gotta sig i väntan på att ett kuvert med, förhoppningsvis, rätt papper ramlar in och gör den komplett.

Så.. nu väntar jag. Väntar på att få klartecken om att jag och 7 miljoner asiater ska få chansen att hänga tillsammans i höst. Planer hittills: gå på hästkapplöpning, dricka vodka på en rysk bar belägen i någon form av frysrum, resa runt i Asien, hänga på tak, åka linbana med glasbotten och försöka att inte välta skådespelarna i Musse Pigg-kostymer på Disneyland i överentusiastiska kramförsök.

Till nästa gång: Fridens liljor/må väl/puss&kram!