Efter vår föreläsning och rundvandring i lokaler var det dags för ett lunchmöte som vi trodde skulle vara en informellt möte. Vi hade fått oklara besked om vad ABAC var som skulle hålla i lunchen, men det visade sig vara en helt annat upplägg än vad vi väntade oss. ABAC står för Ascociation Boliviana Para el Avance de la Ciencia och är en nationell organisation med representanter från de flesta universiteten i Bolivia.

ABAC

Syftet med denna förening är att stimulera och utveckla vetenskap och teknisk forskning  i samhället. ABAC är också partner i en ännu större organisation som heter Interciencia som har årliga möten. I Interciencia ingår nationella motsvarigheten i Argentina, Bolivia (ABAC), Canada (L’ Association Canadienne-Française pour L´Ávancement des Sciences (Acfas)), Brasilien, Chile, Colombia, Costa Rica, Cuba, Venezuela, Ecuador, Jamaica, Mexico, Panama, Peru, Uruguay, USA (American Association for the Advancement of Science (AAAS)).

Vid lunchen som var ett vanligt möte startades av presidenten Juan Carlos Aguilar Rocabado som gick igenom mötets dagordning.

Ordförande och sekreterare i ABAC

Under mötets gång översatte Johanne Hanko Millaire, docent vid Universidad Católica Boliviana vad som sades i mötet. Hon var ursprungligen från Montreal, men jobbat länge i både Bangkok och Bolivia. Hon forskade inom området environmental engeneering och var mycket intresserad att finna forskare/företag inom litiumforskning och då främst inom batteriområdet. Bolivia har världens största fyndighet i litium och vill kunna göra förädling inom detta område. I nuläget har man en överenskommelse med Kina men i detta avtal ingår bl a att Bolivia måste importera litium från Kina vilket enligt henne var horribelt.

Mot slutet av mötet kom själva överraskningen. Ordföranden ställdes sig upp och proklamerade att jag och Micke skulle bli hedersmedlemmar i ABAC. En formell ceremoni inträdde där vi först fick en pin med ABAC’s logotyp samt ett diplom som bevisade att vi var hedersmedlemmar. Vem som helst kan inte bli medlem i denna förening – man måste bli inbjuden alternativ skicka in en ansökan som bevisar att man har kvalifikationer att bedriva tillämpad forskning i nära samverkan med omgivande samhälle.

Micke får sin pin/diplom av sekreteraren

Jag får min pin av förra presidenten av ABAC

Diplomet som visar att vi är hedersmedlemmar

Efter ceremonin och fotograferingen får vi hålla var sitt tacktal till ABAC. Därefter diskuterade de om möjligheten att Umeå och Sverige kunde bli en del i Interciencia. Man var särskilt intresserad om vi kunde tänka oss att vara värdar för den årliga träffen med ett tjugotal deltagare från de olika länderna. Vi lovade att vi skulle ta med denna förfrågan till Umeå universitet.