Femton timmar inklämd i en flygande plåtlåda och så passkontroll och allmän panik och förvirring och jetlag och hotellboende och inflyttning på universitetet och avsaknad av roomie och så spolar vi lite till och så har det helt plötsligt gått tre veckor och man undrar vart tiden tog vägen.
Och ungefär där är jag nu. Det finns så himla mycket att berätta om den här staden, men en sak är säker: Det är värt det. Jag lovar.
Allt trassel och allt pappersarbete bara rinner ut i sanden och känns så obetydligt när man sitter på översta våningen på en spårvagn med en kall öl i handen, och åker genom hela staden för mindre än tre kronor. Eller när ens fotolärare tar med en av världens ledande arkitekturfotografer med namn som Louis Vuitton, Chanel, Dior, Versace och Gucci i ryggen för att gästföreläsa. Eller när man befinner sig på trettonde våningen i tvättstugan och ser himlen skifta färg bakom skyskraporna i ett konstant blinkande Hongkong.
