Obeskrivligt

Min första riktiga dag i Cambrigde är nu över. Jag kom hit igår, bussen från heathrow till Cambrigde var ett skämt, det tog över 3 timmar och jag var sååå less, särskilt när det utlovade Wi-fi:t inte fungerade… Men tillslut var jag framme. Som tur var så blev jag upplockad av Joanna, som är del av den familjen som jag ska bo hos dem följande månaderna. Så otroligt tacksam är jag för det!

Känslan av att vakna i sin egen säng som ännu inte känns som sin egen i ett annat land än sitt eget, ja, hur beskriver man det? -obeskrivligt? Kanske, omtumlande var det i varje fall. Dagen har i varje fall bjudit många olika utmaningar, allt från att låsa och låsa upp dörrar, till att förstå vilken buss biljett man ska välja. Jag har hunnit vara ner på stan och införskaffa mig ett simkort till min telefon och jag är helt chockerad över hur billigt det är här. 150 kr i månaden för allt, och då menar jag allt… helt otroligt! Tappat bort mig med en död mobiltelfon har jag också hunnit med. Virrade runt i Cambrigde i nästan 2 timmar innan jag tillslut hittade hem igen. En varm kopp te, jaa det förtjänade jag verkligen.

Men nu är ja äntligen här! Och jag kan inte vänta på att få träffa alla andra utbytesstudenter imorgon, att få se campus, träffa lärare, jaa, allt de där roliga! Jag längtar verkligen efter att få börja plugga!

Tjingeling Linnéa