Author: Jannie

Det är helt otroligt att det bara är en månad kvar nu. Det är också otroligt att det är den 3 december idag, att det är soligt, ganska varmt, blå himmel och att jag går omkring bland palmer på campus. Fullkomligt älskar det.

Jag tror jag känner mig ganska redo att åka om en månad, även om jag är hemma först om 6 veckor (först Bali en vecka, sen Italien en vecka). Jag saknar familjen, vännerna, pojkvännen och jag saknar den svenska maten nå kopiöst! Allra mest saknar jag mjölk, grädde, smör och andra mejeriprodukter. Sen saknar jag hårdbröd, potatis, korv, sallad och fläskfilé för att ta några andra viktiga exempel.

Däremot kommer jag sakna Taiwans mat när jag väl gottat mig i allt jag saknat hemma. Allra mest kommer jag sakna dumplings, och rent allmänt att gå någonstans och köpa en maträtt för 20 kr utan att behöva laga den själv. Jag undrar om jag har glömt bort hur man lagar mat vid det här laget..

Det är dock med blandade känslor jag försöker smälta att det bara är en månad kvar. Det finns så mycket att se och uppleva i detta land att jag är rädd att jag missar något viktigt innan jag åker. Nästan varje helg som är kvar är inbokad att åka till ett ställe där man kan vandra och se vackra vyer. I söndags vandrade vi uppför ett berg som heter Teapot mountain som ligger ca en timme utanför Taipei. Det kändes som oändligt många tunga trappsteg tills vi äntligen var uppe, men det var verkligen värt det. Utsikten var outstanding.

Det faktum att det bara är en månad kvar innebär också att final terms närmar sig och det gör mig ganska nervös. Allt plugg har gått bra hitills men jag kan inte riktigt säga som många andra att plugget är mycket enklare här, det beror uppenbarligen på vilka kurser man väljer och där måste jag ha dragit en nitlott. Däremot är de mycket snälla när de rättar proven vilket är till min fördel. Man spenderar mycket mer tid på lektioner och föreläsningar här än hemma. Hemma har vi föreläsningar 2-3 gånger i veckan i två timmar varje gång. Här har jag typ 17 (!!!) timmar schemalagd lektionstid varje vecka, och både här och hemma ska vara 30 hp… Jag läser ju faktiskt inte bara psykologi som egentligen var meningen, för när jag kom hit upptäckte jag att de plockat bort flera psykologikurser på engelska just denna termin vilket gjorde att jag bara kunde läsa en. Jag valde alltså andra kurser för att fylla ut 30 hp; introduktionskurs i ekonomi, kinesiska, italienska och organizational behavior. Detta gör att jag kommer måsta läsa tre psykologikurser nästa höst för att kunna ta min examen, och kurserna jag läser nu räknas som valfria kurser. Jag tycker dock inte att det spelar någon roll, det är fortfarande helt klart värt det att min examen blir lite förskjuten mot att lära mig och uppleva allt jag gjort här.

Här är två bilder tagna uppe på Teapot mountain:

C.K.S Memorial Hall i Taipei.

Wulai Hot springs utanför Taipei.

Modern Toilet.

Byn Tamsui.

Maokong Gondola i Taipei.

Helgen för två veckor sen åkte jag som sagt till en liten ö som heter Penghu utanför Taiwans västra kust, där vi hyrde mopeder och upptäckte ön, solade på stränderna och gjorde upp en eld på stranden på kvällarna och mös. Förra helgen åkte jag med några till Taiwans allra sydligaste del, Kenting, och gjorde i princip samma sak där, hyrde mopeder och upptäckte vägarna längs kusten och solade på stränderna. Båda helgerna var hur bra som helst och Taiwan har så mycket vacker natur att bjuda på. Ibland kan jag fortfarande inte riktigt smälta att jag faktiskt bor i detta häftiga land just nu!

Här är lite blandade bilder från Penghu och Kenting:

Jag tänkte med bilder beskriva hur en normal vardag kan se ut här i Taipei för mig.

Dagen börjar med att jag går till 7 eleven som ligger precis vid dormsen och köper vanligtvis yogurt, frukt och en sushi-liknande risrulle med antingen ägg eller en kycklingbit på. Jag känner mig som en riktig asiat när jag nu till och med äter ris till frukost.

Området i Taipei som jag bor i och som universitetet ligger i heter Gongguan. Vägen från dormsen mot campus ser ut såhär: Fula slitna byggnader, men Gongguan är fyllt av butiker och restauranger av alla slag och allt man vill ha och behöver ligger inom 10 minuters gång från dormsen.

Väl framme på campus (bara på andra sidan en stor väg) blir det genast mycket vackrare och detta är vyn:

Eftersom jag cyklar måste jag parkera min cykel, vilket ibland känns som ett omöjligt uppdrag..

Detta är en bild från en av mina lektioner, i just denna kurs är vi 100 pers och endast några få västerlänningar.

På lunchen hamnar jag ofta på “the dumpling place” som vi kallar det. Jag har blivit beroende av dumplings! Som tur är så kostar de bara 1 kr styck.

Sen går jag hem eller sätter mig i biblioteket och gör till exempel läxan i kinesiska. Vi har 6 timmar lektionstid i veckan, och sen kanske jag lägger ner 2 timmar på läxor så det är en hel del. Det är sjukt svårt men det är roligt att se att man utvecklas och faktiskt lär sig och förstår en del!

På kvällen är det inte sällan man åker till en så kallad kvällsmarknad. Taiwan är känt för sina kvällsmarknader och det finns flera runt om i Taipei. Den finns en liten i Gongguan men den största och bästa heter Shilin nightmarket och dit måste man åka tunnelbana. Som student här får man ett studentkort man kan ladda med pengar och betala med på 7 eleven och i tunnelbanan, gör man det får man automatiskt studentrabatt också. Mycket praktiskt!

Varje kväll mellan ca 5 och 11 kan man gå på dessa kvällsmarknader som är fyllda med stånd som säljer mat, kläder, skor och prylar. Det är jätteroligt att köpa små maträtter vid olika stånd till middag och till exempel fynda ett par snygga skor för under 100 kr.

Väljer man att vara aktiv finns det inte en tråkig sekund i Taiwan. Vill man kan man festa och gå på klubb varje kväll, och varje helg planeras det resor och aktiviteter till höger och vänster. Jag önskar att jag hade mer tid och lite mer pengar, för med det jag har hittills måste jag välja och prioritera.

Denna helg lyckades jag och 8 andra tjejer få tag i biljetter till Sensation White Taiwan i Kaohsiung i södra Taiwan. Det blev en helhelg med turistande i staden, varav vi såklart tittade på den kända jättegummiankan i hamnen, besökte lite tempel och hann med några timmar på stranden. Lite otippat och spontant hamnade vi på en förfest precis bredvid arenan med ett stort gäng glada och trevliga taiwaneser och utbytesstudenter som vi dansade loss med hela natten. Arenan var fylld med 50 000 människor alla klädda i vitt, dansande till grym housemusik och ljusshower!

Nu till helgen ska jag med ett stort gäng till en av de små öarna utanför södra Taiwan och leva strandliv och förhoppningsvis bättra på brännan. Helgen efter det är det långhelg igen som förmodligen kommer bjuda på de där stränderna vi ville ha förra långhelgen. Andra åker till ställen som Seul, Hong Kong och Filippinerna under helgerna, och lämnar man inte landet finns det berg, naturparker och massa annat att se runt om i Taiwan. Jag vill göra allt det med, men som sagt beror det på tiden och pengarna och förhoppningsvis hinner jag med det också någon gång under terminen!

Kaohsiung Rubber Duck

Cijin Beach

Sensation White Taiwan

Denna helg är långhelg som började redan i torsdags för att de nu firar Full moon festival här i Taiwan. För kineser och taiwaneser innebär det en familjehögtid där man samlas, umgås och äter en sötsak som kallas moon cake. För oss andra betyder det “whohoo långhelg, vi ser till att åka till stränderna i södra Taiwan!” Dock blev det inte riktigt så. Just denna helg av alla helger, såklart, har det kommit en tyfon över hela Taiwan som bjuder på ösregn och blåst i hela landet. Kvar i Taipei är vi, och “njuter” av våra lediga dagar med att shoppa och festa typ, saker man kan göra inomhus. Som tur är så är det väldigt kul att både shoppa och festa här, man hittar billiga kläder, smycken och skor överallt och klubbarna här är riktigt bra!

När jag pratar om “vi”, så är det väldigt många utbytesstudenter. Vi har en grupp på Facebook som väldigt många utbytesstudenter är med i, och i den skrivs det om aktiviteter, utflykter och fester som alla kan hänga med på, vilket gör att vi har gjort väldigt mycket tillsammans i stora grupper som varit spontant anordnat av oss själva redan från början. Jag har umgåtts med så många människor under den här tiden, så det är svårt att minnas alla namn. Det är härligt vilken sammanhållning man får på en gång med massa främlingar bara för att man alla är utbytesstudenter. Alla är glada, öppna och villiga att lära känna nya människor. Jag umgås med olika människor hela tiden, lite som det faller in!

Tjolahopp!

Jannie Rönnbäck här, läser BIT och har min utbytestermin i Taipei, Taiwan. Jag vill för det första nämna att jag är så otroligt glad att jag fått möjligheten att åka hit och det är fränt och ofattbart att faktiskt bo här! Jag har varit här i en och en halv vecka nu, mycket har hunnit hända och jag trivs väldigt bra i detta väldigt varma och för mig mycket annorlunda land. Jag har träffat många andra glada utbytesstudenter och snälla taiwaneser. Det finns väldigt mycket att skriva om och för att inte göra mitt redan långa inlägg ännu längre väntar jag med studentliv, aktiviteter, staden och maten till ett senare tillfälle, och börjar med några kulturella observationer.

Jag bor på trettonde våningen med en mycket fin utsikt i NTU Prince Dorms precis som i princip alla andra. Det är ett fint studentrum, finare än Bostadens korridorsrum på Ålidhem. Det är ett bra ställe att bo på, det är bara tio minuters gång till campus och det fungerar även som en bra mötesplats eftersom så många bor här. Dock har de separata byggnader för tjejer och killar, och det är strängt förbjudet att sova i den andra byggnaden eller att ens besöka på dagen utan att lämna id och få en besöksbricka. Likt Big Brother har de överbevakningskameror lite här och var så om någon försöker smuggla in en nattlig gäst blir de upptäckta av nattpersonalen på en gång och man riskerar att inte få bo kvar. Detta gör mig irriterad på många sätt, eftersom alla som bor här är vuxna och borde få bestämma över sina egna liv och nattliga aktiviteter. Detta är inte något som drabbar mig personligen eftersom jag är i ett förhållande, men själva grejen att de vill kontrollera oss på det sättet gör mig irriterad. De inte har något vettigt argument eller förklaring till regeln. De förklarar exempelvis regeln om att man inte får ha fester på rummen med att byggnaden ska vara en lugn plats där man kan studera och inte bli störda av andra, vilket jag fullkomligt förstår, men de har ingen förklaring alls till varför personer av motsatta kön inte får vistas hos varandra på nätterna.

Något som både fascinerar och irriterar mig på samma gång är hur fina och rena gatorna är överallt, trots att det i princip inte finns några sopkorgar någonstans. Varje gång man köper/äter något måste man gå och bära runt på skräpet i en evighet innan man tillslut till exempel hittar en toalett (som lyckligtvis alltid har sopkorgar, särskilt eftersom man inte får spola pappret i toastolen) man kan kasta skräpet i. Jag förstår inte varför det är så svårt att fixa sopkorgar, och inte heller att alla så lydigt bär på allt skräp. Förmodligen är det höga böter och man skräpar ner.

Jag har märkt rent allmänt att taiwaneserna är väldigt lydiga för regler. Till exempel brukar vi svenskar  vara kända för våra köer, men det är ingenting jämfört med hur noga de är att köa här. På tunnelbanan finns det utritade kölinjer på marken för hur man får kliva på tåget, och alla står och går prydligt på rad inom dessa linjer när de kliver på tåget, istället för att bara gå som vanligt. Trots att det ofta är väldigt mycket folk som rör sig i tunnelbanestationen är det ändå ingen trängs när man vill kliva på rulltrappan utan de bildar en prydlig kö som ingen tränger sig i. Det är lite lustigt att kineser är kända för att tränga sig, och att taiwaneser, som är så nära Kina är helt tvärt om.

Dem är så himla snälla och hjälpsamma här i Taiwan. Ber man någon om vägbeskrivning anstränger de verkligen sig att förklara och hjälpa en, även om de inte ens är helt säkra på sin sak. Många följer med en och visar vägen istället för att bara peka som vi ofta gör i Sverige. Ser man vilsen ut kommer de fram och frågar om man behöver hjälp. Jag valde att ta en Tai Chi-kurs och jag och en holländsk tjej var de enda västerlänningarna bland 20 taiwaneser. Läraren pratade på kinesiska under hela tiden, och frågade klassen om någon ville träna engelska. Vi fick då varsin voluntär som satt och översatte allt han sa. ”It’s my pleasure, I want to practice english” sa dem, och de menar att det inte är några problem alls att hjälpa oss varje vecka resten av terminen!