Category: Uncategorized

Tjolahopp!

Jannie Rönnbäck här, läser BIT och har min utbytestermin i Taipei, Taiwan. Jag vill för det första nämna att jag är så otroligt glad att jag fått möjligheten att åka hit och det är fränt och ofattbart att faktiskt bo här! Jag har varit här i en och en halv vecka nu, mycket har hunnit hända och jag trivs väldigt bra i detta väldigt varma och för mig mycket annorlunda land. Jag har träffat många andra glada utbytesstudenter och snälla taiwaneser. Det finns väldigt mycket att skriva om och för att inte göra mitt redan långa inlägg ännu längre väntar jag med studentliv, aktiviteter, staden och maten till ett senare tillfälle, och börjar med några kulturella observationer.

Jag bor på trettonde våningen med en mycket fin utsikt i NTU Prince Dorms precis som i princip alla andra. Det är ett fint studentrum, finare än Bostadens korridorsrum på Ålidhem. Det är ett bra ställe att bo på, det är bara tio minuters gång till campus och det fungerar även som en bra mötesplats eftersom så många bor här. Dock har de separata byggnader för tjejer och killar, och det är strängt förbjudet att sova i den andra byggnaden eller att ens besöka på dagen utan att lämna id och få en besöksbricka. Likt Big Brother har de överbevakningskameror lite här och var så om någon försöker smuggla in en nattlig gäst blir de upptäckta av nattpersonalen på en gång och man riskerar att inte få bo kvar. Detta gör mig irriterad på många sätt, eftersom alla som bor här är vuxna och borde få bestämma över sina egna liv och nattliga aktiviteter. Detta är inte något som drabbar mig personligen eftersom jag är i ett förhållande, men själva grejen att de vill kontrollera oss på det sättet gör mig irriterad. De inte har något vettigt argument eller förklaring till regeln. De förklarar exempelvis regeln om att man inte får ha fester på rummen med att byggnaden ska vara en lugn plats där man kan studera och inte bli störda av andra, vilket jag fullkomligt förstår, men de har ingen förklaring alls till varför personer av motsatta kön inte får vistas hos varandra på nätterna.

Något som både fascinerar och irriterar mig på samma gång är hur fina och rena gatorna är överallt, trots att det i princip inte finns några sopkorgar någonstans. Varje gång man köper/äter något måste man gå och bära runt på skräpet i en evighet innan man tillslut till exempel hittar en toalett (som lyckligtvis alltid har sopkorgar, särskilt eftersom man inte får spola pappret i toastolen) man kan kasta skräpet i. Jag förstår inte varför det är så svårt att fixa sopkorgar, och inte heller att alla så lydigt bär på allt skräp. Förmodligen är det höga böter och man skräpar ner.

Jag har märkt rent allmänt att taiwaneserna är väldigt lydiga för regler. Till exempel brukar vi svenskar  vara kända för våra köer, men det är ingenting jämfört med hur noga de är att köa här. På tunnelbanan finns det utritade kölinjer på marken för hur man får kliva på tåget, och alla står och går prydligt på rad inom dessa linjer när de kliver på tåget, istället för att bara gå som vanligt. Trots att det ofta är väldigt mycket folk som rör sig i tunnelbanestationen är det ändå ingen trängs när man vill kliva på rulltrappan utan de bildar en prydlig kö som ingen tränger sig i. Det är lite lustigt att kineser är kända för att tränga sig, och att taiwaneser, som är så nära Kina är helt tvärt om.

Dem är så himla snälla och hjälpsamma här i Taiwan. Ber man någon om vägbeskrivning anstränger de verkligen sig att förklara och hjälpa en, även om de inte ens är helt säkra på sin sak. Många följer med en och visar vägen istället för att bara peka som vi ofta gör i Sverige. Ser man vilsen ut kommer de fram och frågar om man behöver hjälp. Jag valde att ta en Tai Chi-kurs och jag och en holländsk tjej var de enda västerlänningarna bland 20 taiwaneser. Läraren pratade på kinesiska under hela tiden, och frågade klassen om någon ville träna engelska. Vi fick då varsin voluntär som satt och översatte allt han sa. ”It’s my pleasure, I want to practice english” sa dem, och de menar att det inte är några problem alls att hjälpa oss varje vecka resten av terminen!

Femton timmar inklämd i en flygande plåtlåda och så passkontroll och allmän panik och förvirring och jetlag och hotellboende och inflyttning på universitetet och avsaknad av roomie och så spolar vi lite till och så har det helt plötsligt gått tre veckor och man undrar vart tiden tog vägen.

Och ungefär där är jag nu. Det finns så himla mycket att berätta om den här staden, men en sak är säker: Det är värt det. Jag lovar.

Allt trassel och allt pappersarbete bara rinner ut i sanden och känns så obetydligt när man sitter på översta våningen på en spårvagn med en kall öl i handen, och åker genom hela staden för mindre än tre kronor. Eller när ens fotolärare tar med en av världens ledande arkitekturfotografer med namn som Louis Vuitton, Chanel, Dior, Versace och Gucci i ryggen för att gästföreläsa. Eller när man befinner sig på trettonde våningen i tvättstugan och ser himlen skifta färg bakom skyskraporna i ett konstant blinkande Hongkong.

Nu har jag, tack gode gud, lämnat in heeela min ansökan. Med allt vad de innebär. Alla kort, alla papper, allt som ska vara klart för att jag ska kunna ta mig hela vägen till England.

Känns så himla skönt att det äntligen bara är klart! Det har inte känts som att det varit på riktigt fram tills nu, eller rättare sagt, det gör det väl fortfarande inte, men det känns lite mer realistiskt. Det kommer nog kännas ännu bättre när jag faktiskt fått bekräftelse från universitet att jag har kommit in!

Då börjar ju dock nästa fas… att söka boende, boka biljetter och hela den där grejen. Allt kommer som i etapper, vilket egentligen kan vara ganska så skönt så att man slipper tänka på allt på en enda gång…

Hösten närmar sig med stormsteg, och jag tror att detta är första gången i mitt liv som jag bara vill att sommaren ska passera fort, bara för att jag så gärna vill åka!

Over and out Linnéa

Hej, Hallå, Néih hóu osv.

Det här blir det första inlägget för min del, och det första inlägget skrivet av någon av oss som ska på utbytesstudier i år. Har inga som helst planer att dra någon ingående presentation med allt ifrån födelseort till favortitfärg. Så: Hej, Frida heter jag. Jag går andra året på Digital Medieproduktion och är den tvivelaktiga skogshuggarhipstern med krampaktigt grepp om informationsmappen på bilden för denna blogg. I höst åker jag till Hongkong som utbytesstudent för att studera på City University of Hongkong i cirka fyra månader. Om klockor inte börjar ringa likt vardagsrummet hos en galen urmakare i Alperna vid tolvslaget när ”Hongkong” nämns, kommer här lite totalstulen information från källan till kunskap och allmänbildningens ständiga förkämpe, wikipedia:

”Hongkong (kantonesiska: 香港 Hēunggóng; mandarin: 香港 Xiānggǎng; engelska: Hong Kong) är en särskild administrativ region (SAR) i södra Kina, söder om provinsen Guangdong. Hongkong har en marknadsekonomi som är uppbyggd kring internationell handel och är idag ett av världens ledande finansiella centra.

Hongkong var en brittisk besittning från 1842 till 1997 och är idag tillsammans med Macao en av två särskilda administrativa regioner i Kina. Under policyn “Ett land, två system” har Hongkong tillåtits behålla sitt eget ekonomiska och politiska system, därför kan man inte säga att Hongkong tillhör “det riktiga Kina”. Återföreningen med Kina har fungerat bra, även om vissa spänningar råder beträffande hur mycket av ett demokratiskt system som ska råda i Hongkong.”

Så. Då var det avklarat. Utöver detta har Hongkong ca 7 miljoner invånare, på en yta något mindre än Öland, där enbart 25% är urbaniserat. Således: utrymme kostar. Mycket. Riktigt fasansfullt jävla asmycket.

Med någon form av skräckblandad förtjusning lämnade jag för några dagar sedan in min ansökan till City University of Hongkong, mer konkret så tryckte jag på ”send application”-knappen. *Schwoosch*, sa det och sedan susade hela min höst iväg med ett knapptryck och landade i händerna på någon (förmodligen) kostymklädd välorganiserad människa cirka 800 mil (om man ska lita blint på fågelvägs-avståndsräknare på internet) härifrån . Där ska min ansökan ligga och bara gotta sig i väntan på att ett kuvert med, förhoppningsvis, rätt papper ramlar in och gör den komplett.

Så.. nu väntar jag. Väntar på att få klartecken om att jag och 7 miljoner asiater ska få chansen att hänga tillsammans i höst. Planer hittills: gå på hästkapplöpning, dricka vodka på en rysk bar belägen i någon form av frysrum, resa runt i Asien, hänga på tak, åka linbana med glasbotten och försöka att inte välta skådespelarna i Musse Pigg-kostymer på Disneyland i överentusiastiska kramförsök.

Till nästa gång: Fridens liljor/må väl/puss&kram!

Nu drar Informatiks “plugga utomlands” blogg igång igen! Förberedelserna är i fullgång för årets kandidater som fått en plats utomlands. 

I år åker studenterna från Informatik (Systemvetenskapliga programmet med inriktning mot design, interaktion och innovation, Beteendevetenskapliga programmet med inriktning mot IT-miljöer och Digital medieproduktion) till USA, Kanada, Taiwan, Österrike, England, Irland, Sydkorea och Hongkong!

Då har man varit här i snart 2 månader. Oj vad tiden går fort när man har roligt! Förutom första veckan, som för min och de flesta andras del gick ut på att lära mig hitta i stan samt installera mig i studentrummet och inte så mycket mer. Andra veckan gick ut på att springa runt universitetsområdet på diverse introduktioner och registrera mig på kurser. En sak lärde jag mig snabbt, effektivitet tycks inte existera i den brittiska kulturen… Nåja allt har gått bra i alla fall.

Jag läser här på Bradford universitet tre kurser: Sound and visual media, Conventions of videography och Soundscapes. De två förstnämnda innebär mycket praktiskt arbete med filmkameror, vilket är otroligt roligt!

Efter bara en vecka kastades jag ut i hetluften, då jag fick agera visual mixer för en lokal TV-livesändning. Det innebar att på producentens kommando skulle jag klippa eller “fada” mellan de olika kamerorna som filmade eventet (“Singin’ in the rain”).

Det hela sändes live på en enorm TV-skärm på Bradfords torg samt på webben. Det var i alla fall tanken, det mumlades om problem med hemsidan. Nåja, det spelades i alla fall in och finns på YouTube för den som är intresserad: https://www.youtube.com/watch?v=T-TpZ-A0_ss

Bland annat syns Bradfords borgmästare i bild. Han kom in till sändningsbussen efteråt för att kika närmare på vad som skedde där inne. Det var andra gången jag träffade honom. Första gången var då alla internationella studenter blev inbjudna till stadshuset på “afternoon tea”. Lokaltidningen Telegraph & Argus var då där på plats för att göra repotage om detta, och gissa vem som hamnade på bild i pappersupplagan… Både jag och Marcus (från min klass hemma i Umeå) gjorde därmed debut i brittisk press 🙂

Afternoon tea

Sedan dess har jag fått chansen delta i sändningen av ett biljardmästerskap, vilket var en lång hård arbetsdag men samtidigt jättekul. Upp efter 06:00 för att vara på plats före 08:00 för att rigga kameror och dra sladdar mellan sändningsbussen och lokalen där mästerskapet hölls. Hem några timmar och vila för att sedan påbörja eftermiddags-, kvälls- och nattpasset, där jag under första passet var vision mixer igen, under kvällspasset skötte jag mixerbordet för ljudet och nattpasset ägnades åt att plocka ned kamerorna igen..

Kom i säng kl 03:00 på morgonen. Lektion kl 10-17 dagen efter, brandlarmet i huset går 7:45 (sannolikheten??), inte många timmars sömn… Men som sagt, otroligt roligt och lärorikt var det! 🙂

Här är en presentation av den mobila sändningsstudio som jag satt och arbetade i vid de två tillfällena: https://www.youtube.com/watch?v=q1gRWjU4BrY

Jag har även testat på “sända” TV från en TV-studio, detta var inte “på riktigt” dock utan bara något vi gjorde under lektionstid.

Jag har hittills haft det otroligt roligt här i Bradford. Staden som sådan erbjuder inte såå mycket att se, det nationella mediamuséet är det som lockar mest, med de nyligen upptäckta första färgfilmer som visas på en av våningarna. Men männsskorna är trevliga, det finns flera curryrestauranger som serverar riktigt fin mat och bara några minuter utanför staden finns otroligt mycket att se. Jag har bland annat besökt Saltaire, ett litet samhälle med mycket intressant histora och som finns med på världsarvlistan samt klosterruinen Bolton Abbey med en fantastisk runtomliggande natur. På vägen dit/hem passerade vi en liten mysig stad som heter Ilkley, som jag planerar att besöka igen innan jul.

 Bolton Abbey

Och så ligger Leeds bara circa 25 minuter bort med tåg, med härlig shopping och där jag f.ö. var och såg en fotbollsmatch för ett tag sedan 🙂

Boendet är studentkorridor på universitetsområdet, bra standard och elektrisk spis/ugn 🙂  Jag bor med ett riktigt bra gäng, vi umgås mycket utanför skolan genom bl.a. matlagning tillsammans och dagsresor till omkringliggande orter.

Finns mycket mer jag skulle kunna skriva om 🙂  Hursomhaver, jag trivs väldigt bra med universitetet och lärarna också.

//Elin, DMP

Nu är jag hemma i Götaland, uppgifterna är inlämnade och jag är vintertrött som resten av den Svenska befolkningen. Här kommer en kort summering av min termin i England:

Jag bodde på campus, det var boende om tre, fem eller sex personer som delade kök. Eget badrum hade man på sitt rum. Mitt rum var i minsta laget och var ca 10 kvadratmeter. Men det var helt OK, absolut inget att klaga på för såpass kort tid. Det var dock otroligt lyhört, öronproppar var ett måste. Det bästa med att bo på campus var att det var en minut till skolan och det var alltid enklast att gå hem och äta lunch.

Mitt boende, jag bodde i den turkosa dörren.

Campus var fint och ganska nytt, allt låg på samma ställe vilket gjorde det enkelt. Jag studerade fyra kurser samtidigt, det var ganska stressigt. Det var svårt att veta att man la lika mycket tid och energi på alla. Vissa lärare var väldigt hjälpsamma och vissa mindre hjälpsamma. Vi hade inga grupparbeten eller presentationer i pedagogikämnena, däremot hade vi ett seminarium i veckan i varje kurs som mer gick ut på att man skulle läsa varandras utkast på hemtentorna eller diskutera olika ämnen utifrån frågeställningar.

Grilldag på campus första veckan.

Chelmsford är en lagom stor stad att plugga i. Mindre än Umeå och inte lika utspridd. Det var tio minuters promenad från campus till stan och tio minuters promenad från campus till tåg- och busstation. På 35 minuter med tåg var man inne i London på London Liverpool Street. Tåget passerar även Stratford där arenan inför sommar-OS 2012 håller på att färdigställas. Där finns också ett shoppingcenter med bra affärer, såsom Primark, Vans och forever 21. Universitetet har campus i flera olika städer, bland annan Cambridge där det största ligger. England är lätt att resa i och varje helg hittade jag och några andra Erasmus-studenter på något nytt. Det blev bland annat Brighton, Cambridge, Southend-on-Sea och London såklart.

Piren i Brighton, dit borde alla åka!

Världens längsta pir i Southend-on-Sea. Det gick tåg ut på piren.

Mina tyska vänner uppe i the Monument i London. Bra för den fattige studenten, kostade endast två pund att klättra upp.

Det var inte så mycket utbytesstudenter i Chelmsford, men det fanns en del internationella studenter som pluggade hela program där, varav de flesta bodde på campus. Jag var ensam Svensk, vilket jag trivdes ganska bra med då mitt mål med resan var att bättra på engelskan både muntligt och skriftligt. Många andra utbytesstudenter kom i grupp och vägrade socialisera sig vilket var tråkigt, men jag hittade ett bra gäng, som jag trivdes superbra ihop med. Essex-dialekten kan vara ganska svår att förstå, vilket gjorde det krångligt till en början på seminarierna, men det blev bättre och bättre.

Om ni har några frågor om studier på Anglia Ruskin University i Chelmsford kan ni maila mig: 88.maria.nilsson@gmail.com eller besöka min blogg: marrae.blogg.se

//Maria Nilsson

 

Terve!

Mycket har hänt sen jag senast skrev men nu när terminen går mot sitt slut så finns det lite tid över att skriva några rader.

Förra veckan så var vi på en intressant workshop hos Microsoft där vi fick lära oss mer om utveckling för Windows Phone. Vi utvecklade appar, gick en rundtur på deras kontor och fick låna hem varsin telefon för att utvärdera dem mera. Det hela var jättekul och nu när jag äntligen har en kamera som fungerar så ska jag försöka dela med mig av lite bilder här ifrån Helsingfors.

Den här veckan så avslutas terminen med Media Lab Xmas Demo Day, vilket är en utställning mitt i Helsingfors där Media Lab studenter visar upp för allmänheten vad de har arbetat med under terminen. Jag ställer upp i två projekt som jag har jobbat på, det första är från kursen Bodily Interaction där vi har utvecklat konstverket/spelet “The soul” där användaren kan interagera med en visualisering av deras själ. Vi använde oss utav Kinect och Processing för att utveckla detta och det ser ungefär ut så här:

Det andra projektet som vi jobbade på var att utveckla ett nytt koncept för Helsingforsstads webbportal, Hel.fi. Som en deluppgift gjorde vi en stumfilm som handlar om studenten Pekka och hur han interagerar med Helsingfors under en dag. Stumfilmen kommer vara med som en del av utställningen där jag spelar studenten Pekka 🙂

 

 

 

 

Jag ska försöka ladda upp lite mer bilder så fort jag får tid, men nu är det dags för lunch.

Oskar

Idag är en sådan där dag när man bara känner för att strunta i att fullfölja sina utlandsstudier. När allt känns hopplöst. Argumenten är dåliga, engelskan är dålig, grammatiken är sämst och man undrar om man fattat uppgifterna rätt. Lite i det läget ligger jag. Vi kan kalla det en pluggdepression. Men, det som räddar mig är glad musik (som Lalehs version av alla vill till himmelen) , solen när den behagar dyka upp och vetskapen att den 12:e december är inlämningsdatum för samtliga kurser. Den 12:e ska jag beställa den godaste pizzan från Farm pizza nere vid tågstationen och dricka en pint Stella.

Sen måste jag uttrycka mina frustrationer över att TV 4 play har stängt av så mycket bättre för andra användare än de bosatta i Sverige. Jag hann bara se de två första avsnitten. Nu ska jag avsluta detta deprimerande inlägg och satsa på att få motivationen tillbaka samt återkomma med ett mer peppande inlägg i veckan!!

(Har nu lyckats ladda upp en bild. Det gör mig motiverad. Det är jag i Cambridge. Petar lite på King’s college.)

// Maria

Jag heter Linda, är 24 år och läser Systemvetenskapliga programmet på Umeå Universitet. Min valfria, femte termin läser jag i Limerick på Irland. Limerick ligger på Irlands västkust och är den tredje största staden, efter Dublin och Cork, med sina ca. 50,000 invånare.

Jag läser på University of Limerick (UL) som ligger ca. 5 kilometer från Limericks centrum. UL har totalt ca. 17,000 studenter om man räknar med masterstudenter, distansstudenter och forskare. På skolan finns det omkring 60 olika klubbar/föreningar som drivs av studenter innehållande bland annat matlagning, dans, manga och mode. Men en majoritet av dem är sportföreningar, vilket inte är så konstigt då det på universitetsområdet finns en mäktigt stor sportarena och ordet “sport” ses som en synonym när man pratar om staden, som för övrigt är utnämnd till “European City of Sport 2011”.

På UL läser jag fem kurser samtidigt, fyra av dem hör till Computer Science Department och den femte är en engelskakurs. Jag gillar skolan och tycker undervisningen håller hög nivå men det har varit ovant att läsa så många saker samtidigt och veta hur man ska disponera sin tid. Känns också lite jobbigt att alla kurser avslutas samtidigt med tentor och/eller inlämningar.

Jag bor ca. 2 kilometer från skolan på ett studentboende som heter Brookfield Hall. I varje lägenhet bor två personer och man delar på kök och vardagsrum men har varsitt eget rum med egen toa/dusch. Jag fick aldrig någon lägenhetskamrat och tyckte det var ganska skönt så jag bor helt ensam på stor yta och har balkong! Jag trivs väldigt bra med boendet och dess standard, speciellt när jag hela tiden hör hur trångt och stökigt en del andra har det på sina boenden.

Jag har ingen blogg men det går bra att höra av sig till mig om man undrar något: svph0918@informatik.umu.se

/Linda