Kommunikationsmöjligheterna är lite annorlunda här i La Paz Telefonautomater har mer eller mindre försvunnit i Sverige, men här i La Paz finns många olika möjligheter. Det finns telefonautomater överallt, dessutom finns det vanliga telefoner hos de äldre tanterna som säljer diverse saker i små kiosker eller marknadsstånd.

Det är också stor skillnad rörande bredbandsuppkoppling här i La Paz. Hela universitetet har en 80 Mbit förbindelse som delas via 4000 anslutningspunkter. De som kan lite om datakommunikation inser då vilken begränsning detta är. Informatikinstitutionen har därför köpt in en egen 2 Mbit förbindelse från ett privat företag för att ge studenterna möjlighet att få en bättre kommunikation med omgivningen. Priserna verkar vara ungefär desamma som i Sverige innan man började lägga fiber. Jorge som är lärare i informatik har en 1 mbit förbindelse som han betalar ca 200 kr/månad. När jag besökte honom för 5 år sedan hade han 128 kbit förbindelse som också kostade 200 kr/mån. Han säger att ungefär varje år har hastigheten fördubblats, men nu är taket nått inom hans stadsdel. Ett bekymmer som Jorge ser är att Bolivia har satsat på satellitlösning vad gäller datakommunikation och den har en begränsning som innebär att maximala hastigheten blir 8 Mbit/sek.

Universidad Mayor de San Andrés, UMSA har ca 70 000 studenter varav 4000 som läser inom Informatica. Lärare har i sitt arbete ett liknande arbetssituation som i Sverige med 160 timmar i månaden, dvs 8 timmars arbetsdag. Vad som skiljer är att de delar upp arbetstiden i 5 block på 32 timmar vardera. Det måste vara minst 3 block i undervisning och 2 block inom forskning (eller undervisning om de inte ha forskningsmedel). Konkret innebär detta att läraren undervisar i 3 kurser per månad och schemalägger 16 timmar i klassrum för respektive kurs. Den andra halvan är till för förberedelse, administration och examination. Det innebär att studenten får 4 timmar i veckan och dessa tider är alltid fasta, dvs att de har undervisning på måndagar mellan 16-18 osv. Undervisningen sker också nästan på vilken tid på dygnet som helst då det är brist på undervisningslokaler. Vi har sett att många har undervisning mellan 18-20 och även senare.

Huvudbyggnaden vid UMSA

De har också samma typ av utmaningar som vi i Sverige. De har många olika typer av lärare, många är tillfälliga lärare och detta gör att det är svårt att få en vi-känsla inom en institution. Ett tydligt exempel är att det finns lärare som bara gör sina 16 timmar per månad och försvinner från Campus den övriga tiden. En hel del av dem har ”business activities” vid sidan av undervisningen så incitament för kursförbättring och förändringsarbete blir lågt.

Under söndagen fick vi träffa Jorge Teran och hans familj. Söndagen började med att åka linbana som blivit en populär turistattraktion. Presidenten Evo Morales påskyndade uppbyggnaden av ett nytt transportsystem innan presidentvalet som blivit en succé bland invånarna. För 3 Bolivianos (3 kronor) kan man på under 10 minuter åka från botten av La Paz till El Alto, som annars tagit 45 minuter med bil. Efter vår åktur blev vi inbjudna till en söndagslunch med familjen Terán. Han hade precis blivit farfar så hela familjen fanns på plats för att titta på den nyfödda babyn. Lunch innebär oftast en trerätterslunch. Vi fick soppa, kycklinggryta och tårta. Potatis är här en helig sak vilket också återfinns i måltiderna. Det är inte ovanligt att man har åtminstone två olika sorters potatis till huvudrätten. Ska man välja potatis får man mycket att fundera på då man har minst 400 olika sorter.

Delar av familjen Terán

Vår första riktiga dag här i La Paz inleddes med att vår kollega Fatíma Dolz som arbetat som såväl dekan som vice rektor bjöd hem oss till sin familj. Vi fick uppleva en typisk familjelördag där vi åkte 8 personer inklämda i en liten combi och fick se deras son spela fotbollsmatch, äta lunch samt besöka den spektakulära Måndalen, där NASA tränade sina astronauter innan de hoppade in i sina Apolloraketer på 60-talet

Vi landande i La Paz under fredag morgon och vårt första aktivitet blev att ta en rundvandring bland de olika campushusen i närheten av vårt hotell. Där fick vi bland annat kika på informatikbyggnaden som var lite annorlunda än vårt MIT-hus