Idag fick vi följa med och delta på uppsatsseminarierna där studenterna presenterade sina examensarbeten. I förväg har studenten publicerat en pappersversion av uppsatsen och den är här i bokform

.Exempel på en uppsats som går upp på seminariet

Själva seminariet är en formell tillställning där studenten riktar sin blick till en bedömargrupp bestående av tre lärare. Mötesordföranden i dag var prefekten på institutionen som introducerade till examensarbetet och presenterade studenten.

Bedömargruppen och studenten in action

Därefter hade studenten ca 40 minuter på sig att presentera sitt arbete. I huvudsak gjorde studenten en presentation av sitt resultat (även om forskningsfråga, syfte och metod behandlades). Alla som gick upp med sitt examensarbete hade också konstruerat ett informationssystem som dessutom implementerats i praktiken hos en externa aktör. Exempel på system som designats och implementerats av studenterna var ett patientjournalsystem för ett sjukhus i El Alto och ett administrativt system för HR-enheten i en offentlig organisation. Alla studenter använde sig av en powerpointpresentation samt en videofilm som visade hur programmet fungerade i praktiken. Orsaken till videofilmen är nog att det pga nätuppkoppling är svårt att köra live.

När studenten hade gjort sin presentation, övergick processen till frågor och diskussioner. Dessa kom främst från de lärare som ingår i bedömarkommittén som ställer frågor både om själva uppsatsen och applikationen. Efter att dessa har ställt frågorna går ordet över till publiken som får ställa frågor. I detta sammanhang var det inga som hade frågor även om jag hade en del frågor rörande Extrem Programming och Scrum. När utfrågningen var avslutad fick studenten avlägsna sig från rummet och processen om betygssättning påbörjades. Överläggningen var här egentligen en formsak då alla redan har läst examensarbetet och bara ville utvärdera den muntliga presentationen. En del i bedömningen är bl a att de faktiskt även värderar applikationen som studenten producerat. Värderingen bygger här inte på själva programkonstruktionen, utan på att en av lärarna i bedömargruppen besöker den externa organisationen och intervjuar dem om deras uppfattning och användning av applikationen. Under tiden som betygssättningen gjordes bjöds vi på kaffe och kakor. Kakorna var lite annorlunda i bemärkelsen att de var gjorda som figurer.

Kaffebrödet som till stor del var smördeg

När betygsnämnden hade klargjort sitt betyg kallades studenten in till salen. Mötesordföranden redovisar betyget och anger bedömargruppens motivering och lämnar sedan över ett diplom som studenten tar emot.

Mötesordföranden som anger betyget

Hela sessionen avslutas med att studenten håller ett avslutningstal där han tackar sina handledare och betygsnämnden. Som ni kanske kan se är proceduren väldigt lik en disputation där doktoranden lägger fram sin avhandling. Hela proceduren är mycket formell, även om det efteråt finns en kärvänlig relation mellan bedömargruppen och studenten. Det betyg som studenten får är inte som i Sverige den 3-gradiga betygsskalan eller ECTS-skalan. Här i La Paz är betyget 1-100 där gränsen för godkänd är 65.

Avslutningsvis måste man också säga att med tanke på studenternas produktivitet är en kandiatuppsats här ca 1 år, ett halvår för att bygga ett informationssystem och ett halvår för att skriva uppsatsen. En kandidat är också här betydligt längre än i Europa vilket innebär 5 år. Man håller på att förändra utbildningssystem så att kandidaten blir 4 år och master 2 år, men är i nuläget bara på planeringsstadiet.

Idag har vi undervisat på två kurser – en metodkurs för de studenter som skriver kandidat- och masteruppsats och kursen Informatics and Society. Morgonen inleddes med att vi fick träffa lärarna på kursen som informerade oss om vad som förväntades av oss. Vi hade förberett oss med ett antal presentationer beroende på vad de var mest intresserade av.  På metodkursen visade Mikael exempel på hur våra studenter skriver sin masteruppsats och hur den är uppbyggd. I stort har UMSA samma typ av struktur och innehåll, men de skiljer sig från Informatik i Umeå genom att de flesta av deras uppsatser är kvantitativa och baseras på hypotestestning. Det är inte ovanligt att deras uppsatser är på 200 sidor eller mer och innehåller en hel del beskrivningar av metoder och teorier. Vid UMSA publiceras alla uppsatser i bokform, men också i form av CD-skiva som lämnas in till biblioteket. Själva uppsatskursen involverar två huvudhandledare, en som ansvarar vetenskapliga metoder och en som fokuserar sig på själva skrivandet och strukturen på uppsatsen. På kursen fanns 70 registrerade, men ungefär hälften kommer till lektionerna.

Mikael och Ulf in action

I kursen Informatica och Society presenterade Ulf läget inom området E-government och den allmänna situationen i Sverige vad gäller tillgång till datorer och bredband. Studenterna hade en hel del frågor då situationen i Bolivia är väsensskild från hur vi har det i Sverige. De frågade oss t.ex. hur vi upplevde internetuppkopplingen här i La Paz. Vårt svar var att det är som att promenera i La Paz, som ligger på 3600 meters höjd, dvs. allt går i slowmotion.

Läraren Fatíma Dolz och studenterna lyssnar på vår föreläsning

Eftersom vi har en större läsekrets än vår institution vill vi informera om att vårt besök i La Paz ingår i ett lärarutbyte finansierat via Linneus-Palme. Våra lärarkollegor från UMSA besökte oss i Umeå tidigare i år och fick bl a uppleva invigningen av Kulturhuvudstadsåret i januari. I deras besök hos oss på Informatik undervisade de bl a på våra programmeringskurser, men höll också seminarier för våra lärare/forskare.

Utbytet som finansieras av Linneaus-Palme och institutionen för informatik är en fortsättning på det samarbete som Institutionen för informatik och Pedagogiska institutionen vid Umeå universitet har haft sedan 2007 med informatik vid fakulteten för teknik och naturvetenskap vid UMSA, Universidad Mayor de San Andres i La Paz, Bolivia.

Syftet med utbytet är att utbyta erfarenheter och nya undervisningsmetoder för att förbättra kvaliteten på e-lärande som båda universiteten arbetar med. E-lärande har en nyckelroll i den framtida utvecklingen både i Sverige och Bolivia, och genom att lära av varandra och samarbeta i olika projekt syftar utbytet till att ge en bättre grund för e-lärande vid de två universiteten. Utbytet har resulterat i nya kurser, kursutveckling, examensarbeten och gemensamma publikationer.

Flera lärare har haft möjlighet att resa och uppleva miljön som UMSA erbjuder sina lärare och elever. La Paz är en av de högst belägna städerna i världen, och med Bolivias utveckling, kulturarv och historia, erbjuder utbytet med UMSA en intressant kontrast till den utveckling som UmU och informatik har varit en del av i norra Sverige, men också en hel del gemensamma nämnare som en viktig resurs i regionens utveckling.

Kommunikationsmöjligheterna är lite annorlunda här i La Paz Telefonautomater har mer eller mindre försvunnit i Sverige, men här i La Paz finns många olika möjligheter. Det finns telefonautomater överallt, dessutom finns det vanliga telefoner hos de äldre tanterna som säljer diverse saker i små kiosker eller marknadsstånd.

Det är också stor skillnad rörande bredbandsuppkoppling här i La Paz. Hela universitetet har en 80 Mbit förbindelse som delas via 4000 anslutningspunkter. De som kan lite om datakommunikation inser då vilken begränsning detta är. Informatikinstitutionen har därför köpt in en egen 2 Mbit förbindelse från ett privat företag för att ge studenterna möjlighet att få en bättre kommunikation med omgivningen. Priserna verkar vara ungefär desamma som i Sverige innan man började lägga fiber. Jorge som är lärare i informatik har en 1 mbit förbindelse som han betalar ca 200 kr/månad. När jag besökte honom för 5 år sedan hade han 128 kbit förbindelse som också kostade 200 kr/mån. Han säger att ungefär varje år har hastigheten fördubblats, men nu är taket nått inom hans stadsdel. Ett bekymmer som Jorge ser är att Bolivia har satsat på satellitlösning vad gäller datakommunikation och den har en begränsning som innebär att maximala hastigheten blir 8 Mbit/sek.

Universidad Mayor de San Andrés, UMSA har ca 70 000 studenter varav 4000 som läser inom Informatica. Lärare har i sitt arbete ett liknande arbetssituation som i Sverige med 160 timmar i månaden, dvs 8 timmars arbetsdag. Vad som skiljer är att de delar upp arbetstiden i 5 block på 32 timmar vardera. Det måste vara minst 3 block i undervisning och 2 block inom forskning (eller undervisning om de inte ha forskningsmedel). Konkret innebär detta att läraren undervisar i 3 kurser per månad och schemalägger 16 timmar i klassrum för respektive kurs. Den andra halvan är till för förberedelse, administration och examination. Det innebär att studenten får 4 timmar i veckan och dessa tider är alltid fasta, dvs att de har undervisning på måndagar mellan 16-18 osv. Undervisningen sker också nästan på vilken tid på dygnet som helst då det är brist på undervisningslokaler. Vi har sett att många har undervisning mellan 18-20 och även senare.

Huvudbyggnaden vid UMSA

De har också samma typ av utmaningar som vi i Sverige. De har många olika typer av lärare, många är tillfälliga lärare och detta gör att det är svårt att få en vi-känsla inom en institution. Ett tydligt exempel är att det finns lärare som bara gör sina 16 timmar per månad och försvinner från Campus den övriga tiden. En hel del av dem har ”business activities” vid sidan av undervisningen så incitament för kursförbättring och förändringsarbete blir lågt.

Under söndagen fick vi träffa Jorge Teran och hans familj. Söndagen började med att åka linbana som blivit en populär turistattraktion. Presidenten Evo Morales påskyndade uppbyggnaden av ett nytt transportsystem innan presidentvalet som blivit en succé bland invånarna. För 3 Bolivianos (3 kronor) kan man på under 10 minuter åka från botten av La Paz till El Alto, som annars tagit 45 minuter med bil. Efter vår åktur blev vi inbjudna till en söndagslunch med familjen Terán. Han hade precis blivit farfar så hela familjen fanns på plats för att titta på den nyfödda babyn. Lunch innebär oftast en trerätterslunch. Vi fick soppa, kycklinggryta och tårta. Potatis är här en helig sak vilket också återfinns i måltiderna. Det är inte ovanligt att man har åtminstone två olika sorters potatis till huvudrätten. Ska man välja potatis får man mycket att fundera på då man har minst 400 olika sorter.

Delar av familjen Terán

Vår första riktiga dag här i La Paz inleddes med att vår kollega Fatíma Dolz som arbetat som såväl dekan som vice rektor bjöd hem oss till sin familj. Vi fick uppleva en typisk familjelördag där vi åkte 8 personer inklämda i en liten combi och fick se deras son spela fotbollsmatch, äta lunch samt besöka den spektakulära Måndalen, där NASA tränade sina astronauter innan de hoppade in i sina Apolloraketer på 60-talet

Vi landande i La Paz under fredag morgon och vårt första aktivitet blev att ta en rundvandring bland de olika campushusen i närheten av vårt hotell. Där fick vi bland annat kika på informatikbyggnaden som var lite annorlunda än vårt MIT-hus