En fascinerande betraktelse är hundarna i La Paz som är ett eget kapitel i sig. Under den vecka som vi har varit i La Paz har vi uppfattat många hundar som verkar vara husselösa eller mattelösa. Det springer en massa lösa hundar i stan utan att någon människa finns i närheten. Vi har tagit för givet att dessa är övergivna hundar som söker efter mat eller annat. Men, vid en närmare betraktelse visar det sig att dessa hundar har både halsband och käcka tröjor. Vid samtal med hundägare visar det sig att man helt enkelt släpper ut hundarna från bostaden som får göra sitt behov i olika parker och andra grönområden. Detta känns som hårresande med tanke på att denna stad på över 800 000 invånare och med minst lika många bilar kör dygnet runt på stadens gator. Vi själva korsar varje dag gatorna med livet som insats, men dessa hundar verkar göra denna procedur hur enkelt som helst. Parkerna är inte särskilt många i denna stad, men som en av hundägarna skämtade – De verkar förstå trafikreglerna och framförallt trafikljusen i stan så de vet när de ska korsa en gata. För er som är kattälskare kan jag bara säga att de verkar inte vara ett vanligt husdjur bland befolkningen och vi har endast lyckats lokalisera en enda katt.

Idag var vi ett av dragplåstren till den internationella konferensen Technologías de Aprendizaje y Conocimiento – Teknik för lärande och kunskap. Vi fick äran att börja efter biträdande ministern för vetenskap och teknik Pedro Crespo Alvizuri, som öppnade konferensen.

Biträdande ministerns öppningstal och en rollup som presenterar konferensen

Jag och Mikael hade valt temat Ipads i skolan och redogjorde för läget i Sverige och den forskning som berör området. Vi avslutade med att visa på konkreta exempel på hur man pedagogiskt kunde använda sig av Ipads.

Micke startar presentationen

Själva konferensen hade ca 200 deltagare och det var främst lärare på universitetet i La Paz, men också rektorer från andra regioner såsom Santa Cruz och Cochabamba. Dessutom fanns det med en hel del talare som kom från andra universitet i landet. Man kan tro att pga nätuppkoppling och lägre tillgång till datorer att de ligger efter Europa och övriga världen. Men här ska man akta sig – de har en större bredd och djup än vad man kan tro. De har väldigt mycket IT-utbildningar riktade till lärare och det är på alla plattformar, dvs Mac, Windows och Linux. Exempel på kurser som erbjuds är Finalcut Pro, Adobe Premiere och Adobe sviten, Geogebra, Edmondo, Jclic, Hot potatoes, Podcast, padlet, sketchup, hela Google-appsviten, Gameification, Prezi och Sozi, Voicethred, Endnote, Evernote osv. Dessutom ligger deras utbud väldigt mycket på open source och katalogen för utbildningsmöjligheter var på 26 sidor. Utifrån deras presentationer och utbud av kurser skulle jag säga att vi själva ligger långt efter. Bara deras presentationer som hade hög vetenskaplig nivå var långt över det jag sett vid NU-konferenser och liknande. Vi fick också höra att man etablerat 471 lärcentra i landet och så många tror jag inte att vi kan upprepa trots att Bolivia till sin befolkning är densamma som Sverige. Skälet till varför vi inte har sett mera av dem och deras aktiviteter är kanske att de endast publiceras på spanska.

Nu har vi varit i La Paz i en vecka och äntligen har huvudvärken försvunnit. Den höga höjden gör att det framför allt på kvällen och morgonen funnits en molande värk i tinningarna. Detta har nu upphört. Att säga att vi har acklimatiserat oss är kanske en överdrift då det fortfarande går i slowmotion när vi är ute på promenad. Hur man än går så känns det som om det alltid är en uppförsbacke.

Hotellet ligger långt ner i grytan som La Paz befinner sig i och det betyder att man alltid har en dryg uppförsbacke när man ska till Campusområdet. Det är inte ovanligt att man får vila efter ett hundra meter för att fixa till andningen. Just nu längtar man till Gamliabacken som känns som en liten knöl i förhållande till dessa “oöverstigliga” bergssluttningar

Sportintresset i Bolivia gissar jag är som överallt i Sydamerika – mycket stort. De har full täckning på  alla ligor i Sydamerika och Premier league, La Liga, Serie A samt Champions Leauge. Utöver fotboll är tennis och volleyboll väldigt stora sporter.

I går kväll blev vi inbjudna av sonen till en av våra kollegor att följa med till motsvarigheten till Spaniens El Classico, nämligen lokalderbyt mellan Bolivar och The Strongest. En sittplats kostade 80 kronor och sätena är inte numrerade vilket gör att många kommer till arenan i god tid för att få en bra plats. Kutymen verkar vara att hela familjen går på match och att det är vanligt att mödrarna får ta på sig rollen att reservera sittplatser. I alla fall var det så för oss där en av ungdomarnas mödrar hade ordnat sittplats för oss.

Arenan tog ca 40 000 åskådare och en av de märkligaste händelserna var att man i en toppmatch i högsta divisionen använder sig av personal som handmålar linjerna på planen. Denna process tog minst 30 minuter att utföra. Jag minns själv i slutet av 60-talet när man fick följa planskötaren Halvdan som tillika var ordförande i fotbollsföreningen och hjälpa till med att krita fotbollsplanen. Inte ens på 60-talet gjordes detta för hand.

Att matchen var en folkfest kunde man i inte missta sig på. Hela familjen fanns på plats och vad jag kunde se fanns det inga huliganer som bråkade eller sköt fyrverkerier. Istället var det de ansvariga för arenan som sköt rena nyårsraketerna i samband med presentationerna av laguppställningarna.

Hur matchen slutade? Bolivar vann med 4-2.

Vid UMSA är man noga med att bli ackrediterad som ett universitet med hög kvalitet. En av effekterna av ackrediteringen är att man publicerar offentligt; Vision, Mission och Objectives. För Informatik här i La Paz innebär det att de publicerar offentligt vilka mål som ska uppnås (nära de nationella mål som vi har knutna till våra program). Universitetets visioner och målsättningar konkretiseras på varje fakultet och återfinns som affischer överallt, dvs i korridorer och alla klassrum.

En del i kvalitetssäkringen är att varje prefekt har ett kollegium som utvärderar respektive lärare. Varje lärare fyller i ett långt formulär som visar på dennes prestationer under året. För varje aktivitet erhåller man ett visst antal poäng, där t ex handledning av en uppsats ger 1 poäng, en kurs ger 5 poäng osv. Varje lärare måste leverera in allt material som han/hon producerat och vad gäller kurser räcker det inte med att visa på all kursmaterial, underlagen för varje föreläsning och examinationen. De måste också leverera in alla rätta svar på varje frågeställning som läraren utvecklat. På ett liknande sätt gäller även forskning och administration. Därför blir underlaget till bedömningen en diger lunta som påminner om Webster Dictionary.

På besök i prefektens rum som tagit paus i bedömningsarbetet

I bedömningen måste läraren uppnå ett visst antal poäng för att bli godkänd och då räcker det inte med att vara en duktig pedagog eller forskare. Inom varje område finns ett tak för hur många poäng man kan få och poäng utöver detta räknas inte.  Har man handlett 10 studenter får man bara räkna med 5 i bedömningen eftersom taket är 5.  Eftersom bedömningen baseras på totalen (dvs forskning, undervisning, administration, förtroendeuppdrag osv) måste man ha poäng i alla områdena. Uppnås inte gränsnivån, har man max 3 år på sig att komma över denna nivå – annars riskerar man avsked.

Kurslitteraturen är ett speciellt ämne här i La Paz. Som student är det mycket svårt att få tag i kurslitteraturen. Detta gäller även för lärare som vill få tag i aktuell litteratur inom sina ämnen. De gånger universitetet köper böcker går de uteslutande till lärarna som använder dem i undervisningen. Möjligen finns något exemplar på biblioteket som får delas av de 70 000 studenter som läser vid UMSA. Att handla nya böcker från Amazon och annan nätbokhandel är otänkbart då endast nationella fakturor godkänns vid bokföring. Därför vimlar det av kopieringsbutiker i stan som både försörjer sig på att kopiera kapitel ur böcker och de fakturor och kvitton som behövs när man ska räkna ihop vilken nettolön man kommer att ha.

En fördel med denna situation är att universitetets professorer och lärare i högre utsträckning skriver kurslitteratur själva. Ovan visas exempel av en av våra kollegor som skrivit flertal böcker inom programmering.

Här i La Paz har man två chefer på institutionen, Head of department och Head of Research. Båda rollerna innebär till stor del att hantera administrativa uppgifter och ekonomi. Dessa personer väljs vart tredje år och som i övrigt har studenterna här 50% av rösterna. Som vi informerat i tidigare inlägg fördelas lärarnas arbete till 40% forskning och 60% undervisning. Forskningsdelen är statlig finansierad från bl a inkomsterna från olje- och gasutvinningen. Lärare måste dock ansöka om forskningstid för att få tillgång till dessa 40%. En lektor/professor på universitetet tjänar mellan 8000-16 000 kronor. Är man anställd vid ett privat universitet är lönen mycket lägre. Skatten i landet är ca 13% och beräkningen på hur mycket man ska betala i inkomstskatt är en mycket komplicerad process då man varje månad redovisar alla sina fakturor som man betalat som kan vara ett underlag för avdrag som minskar din procentsats. För Jorge och andra betyder det att de lägger ned ca 2 dagar per månad för att samla ihop kvitton, kopiera dessa och räkna ut hur mycket man kan dra av för att få sin nettolön. Schema och tider för lektioner i datorlab